klaga! klaga! klaga..?

man ska inte klaga..?
nej, jag har nog inte riktigt rätt att göra det heller.
så, även om jag inte känner mig 100 procentig just nu på något plan, så tänker jag inte klaga.
haha, när jag satte mig här vid datorn satte jag mig här för att klaga.. över allt mer eller mindre.
MEN på två sekunder insåg jag, som från en klar himmel, att det hjälper inte att klaga.
jag måste ändå skriva historiaprov imon, mamma kommer ändå inte hem tidigare och jag blir inte gladare av det.

SÅ, jag tror jag ska sluta klaga. försöka i alla fall. bara meningslöst ändå.
kom ihåg, det är skillnad på att klaga och göra något åt problemet. BIG difference.


När det händer mycket, du vet, konserter hit och prov dit och sjunga här och vara där, så har jag kommit på en ganska bra inställning.
Ofta i mitt fall, mina fall, så orkar jag inte alltid förbereda mig riktigt så fullt perfekt som jag hade kunnat. Man inbillar sig själv att nej, men det har jag inte tid med och så skiter man i det. Eller så har man verkligen tid med det, men ändå strosar man bara runt och gör annat som inte är alls överhuvudtaget lika viktigt. PRIORITERA kallas det. Ett ord min mamma har lärt mig.

MEN tillbaks till inställningen. Jo, alltså, när man då har satt sig i den situationen, som jag alldeles för ofta hamnar i, gäller det att bara tänka; Zara, nu går du in dit och gör ditt bästa, mer kan du inte. OCH om det går åt skogen får du skylla dig själv. När det kommer till den punkten är det viktigt att du också är beredd att ta konsekvenserna.

STÄLL INTE FÖR HÖGA KRAV PÅ DIG SJÄLV!
usch, sånt är bara jobbigt. Ofta hjälper det inte särskilt mycket heller. Man sätter för stor press på sig själv och oftast blir man bara besviken. Vissa fall tror jag absolut att det kan vara bra och att man pressar sig lite extra och klarar det, vad det nu är för något.
Men, i många fall innebär det också misslyckanden och besvikelsen blir man lätt rätt trött på efter ett tag. Så jag kör på den, gör så gott du kan, mer kan du inte göra. Sen får man vara nöjd. Mer kan du inte göra...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0