ZARA

jag har funderat lite över karl-johan.
det är inte så mycket jag kommer ihåg.
men ju mer jag tänker på det, ju mer faller bitarna på plats.

jag har övervägt att prata med mamma om det.
men jag vet inte om det är så smart.
kanske en massa hemska minnen kommer tillbaka.
saker som man förträngt.

jag tror det är bättre att bara låta det vara.
men samtidigt är det svårt att släppa det.
på något sätt vill jag ändå veta vad han gjorde och vad som verkligen hände...

aej fy, allt bara snurrar runt i huvudet.. knappt så jag kan beskriva det med ord..
saker folk har sagt, saker folk har gjort, saker folk INTE har sagt, saker som jag måste göra...
allt bara snurrar.
har suttit framför datorn i iallafall sju minuter utan att göra någonting, bara suttit och tänkt.
usch, jag klarar inte det här. jag pallar inte.

sen är inte allt jobbigt. har en del fina kompisar också. fiiina kompisar ^^
vi måste repa massa nu. inför "the beatles-night" och senare även inför bjärnum. skitkul att vi bara får spelningar sådär. gött med betalt också.
disneymusikalen, jobbig av två anledningar. säkert fler egentligen. men ja.

jag vet aldrig vad jag vill. det är ett problem. det måste vi nästan ta tag i. snart. hm, frågan är hur.

ja shit. nu sitter jag här igen.
denna texten blir nog inte så sammanhängande. men vem bryr sig. skriver inte för att någon ska läsa det ändå.

sen är det nog också så att vissa människor i denna världen bara är tröga och vet helt enkelt inte när det ska låta bli och bara hålla käft. ah, jag blir så trött.
jobbiga är att det kommer bli jag som får ställa allt till rätta igen. jag som kommer få förklara, kanske till och med ringa. och detta bara för att vissa inte förstår bättre. men samtidigt, vad ska jag säga? "nej, jag pallar inte". eller, "nej, jag känner inte för det längre". ja, måste nästan bli något sånt. det är ju trots allt det som är sanningen.

eller rättare sagt, jag har aldrig känt för det. ah, jag hatar mig själv på det sättet. först efteråt, när det har gått för långt, DÅ passar det sig att komma fram till att, nej, detta var nog inte så bra iallafall.

vissa människor har jag problem med.

vissa vet jag inte vart jag har riktigt. vissa vet jag inte riktigt vart jag vill ha.

japp, livet är hårt. men jag antar att det är såna här saker som gör en mer "livserfaren". det sägs ju att man ska lära av sina misstag. så låt oss då göra det. sluta klaga på allt jag gör fel på, jag är bara sjutton bast för allt i världen. är det meningen att man ska vara perfekt då? i så fall ligger jag låååångt efter. nej, perfekt är något jag inte vill bli. jag vill bara glida runt och göra som jag själv vill. göra det jag känner för just i den stunden. slippa tänka på alla konsekvenser och anledningar till att man inte ska göra det. cease the day. fånga dagen. DET är vad jag ska göra i fortsättningen. sluta oroa mig. sluta tänka så mycket. man mår ändå bara dåligt av det. vad hjälper det om jag sitter och tänker på vad han eller hon sa idag? DET ÄR REDAN BORTA, FINNS INGET JAG KAN GÖRA ÅT DET NU ÄNDÅ!

CEASE THE DAY!

asbra, då har vi kommit fram till det.

sjukt..
ja tjena idag hade jag mitt tredje och sista prov för den här veckan. känns skitkonstigt att inte ha någon läxa att skita i till imon... hm..
fick tillbaka nkb-provet idag också, blev ett vg som förväntat, men jag hoppas ändå på ett mvg i slutbetyg... *hoppas, hoppas*
en annan sak som var bra idag var att vi spelade in iaf två låtar till, av fannys låtar.. OCH pianolektionen gick bättre än förväntat trots att jag var fem min sen...

SEN kommer jag hem. råkar somna ett litet tag.. SEN, och nu kommer det! SÅ ringer elina och säger att vi har fått ett gigg till!! haha, så löjligt. Den här gången ska vi spela i Bjärnum på nationaldagen.. antar att det är nationaldagsfirande, så halva Bjärnum lär väl va där=P DET kommer bli spännande..

vi måste nästan komma på ett namn.. om du har något förslag är du välkommen att lägga en liten lapp i min blåa brevlåda utanför mitt hus. haha ja tjena, livet leker.. vet aldrig vart det för en..

imon ska vi också bli av med barnteatern.. usch vad trött jag var på den igår. men det kändes bättre idag iaf.. hoppas det går vägen imon. wish me luck!! =)

så imon blir det nog inget broby, repa hos nellieolsson ist.. stämmor stämmor stämmor.. ja tjena..

man ska inte klaga..?
nej, jag har nog inte riktigt rätt att göra det heller.
så, även om jag inte känner mig 100 procentig just nu på något plan, så tänker jag inte klaga.
haha, när jag satte mig här vid datorn satte jag mig här för att klaga.. över allt mer eller mindre.
MEN på två sekunder insåg jag, som från en klar himmel, att det hjälper inte att klaga.
jag måste ändå skriva historiaprov imon, mamma kommer ändå inte hem tidigare och jag blir inte gladare av det.

SÅ, jag tror jag ska sluta klaga. försöka i alla fall. bara meningslöst ändå.
kom ihåg, det är skillnad på att klaga och göra något åt problemet. BIG difference.


När det händer mycket, du vet, konserter hit och prov dit och sjunga här och vara där, så har jag kommit på en ganska bra inställning.
Ofta i mitt fall, mina fall, så orkar jag inte alltid förbereda mig riktigt så fullt perfekt som jag hade kunnat. Man inbillar sig själv att nej, men det har jag inte tid med och så skiter man i det. Eller så har man verkligen tid med det, men ändå strosar man bara runt och gör annat som inte är alls överhuvudtaget lika viktigt. PRIORITERA kallas det. Ett ord min mamma har lärt mig.

MEN tillbaks till inställningen. Jo, alltså, när man då har satt sig i den situationen, som jag alldeles för ofta hamnar i, gäller det att bara tänka; Zara, nu går du in dit och gör ditt bästa, mer kan du inte. OCH om det går åt skogen får du skylla dig själv. När det kommer till den punkten är det viktigt att du också är beredd att ta konsekvenserna.

STÄLL INTE FÖR HÖGA KRAV PÅ DIG SJÄLV!
usch, sånt är bara jobbigt. Ofta hjälper det inte särskilt mycket heller. Man sätter för stor press på sig själv och oftast blir man bara besviken. Vissa fall tror jag absolut att det kan vara bra och att man pressar sig lite extra och klarar det, vad det nu är för något.
Men, i många fall innebär det också misslyckanden och besvikelsen blir man lätt rätt trött på efter ett tag. Så jag kör på den, gör så gott du kan, mer kan du inte göra. Sen får man vara nöjd. Mer kan du inte göra...